American Painter, 1871-1944 was an American artist. She has been described as "a Deco-influenced early Modernist who??s never really gotten her due". Stettheimer was born in Rochester, New York to a wealthy family. She spent much of her early life traveling, studying art in Italy, Spain, France, Germany, and Switzerland. She studied for three years in the mid-1890s at the Art Students League in New York, but came into her own artistically upon her permanent return to New York after the start of World War I. In October 1916, the only one-person exhibition of her work during her lifetime took place at New York's Knoedler & Company. She exhibited 12 "high-keyed, decorative paintings", none of which were sold. Cushioned by family resources, Stettheimer refrained from self-promotion and considered her painting "an entirely private pursuit". She intended to have her works destroyed after her death, a wish defied by her sister Henrietta, her executor. Stettheimer's privileged position pervades her work. As one critic has written, "money she regarded as a birthright, decidedly not something to be flaunted in the shape of a dozen yachts, but rather to be used as a palliative against the more unpleasant aspects of the world outside  Related Paintings of Stettheimer Florine :. | Farmhouse | Whitehorse | Tiburon Housetops | Holy Family | Vive la Republique (mk40) |
Related Artists:
Georges Gaste
Parigi 1869 - Madura 1910
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.
Duccio di Buoninsegna
1255-1318 Italian Duccio di Buoninsegna Locations Italian painter. He was one of the most important painters of the 14th century and like his slightly younger contemporary, Giotto, was a major influence on the course of Italian painting. An innovator, he introduced into Sienese painting new altarpiece designs, a dramatic use of landscape, expressive emotional relationships, extremely complex spatial structures and a subtle interplay of colour. His most important and revolutionary work, the Maeste for Siena Cathedral, was never matched during the 14th century, if at all, and his influence lasted well into the 15th century.